Folk har en tendens att prata om rasism som om den bara omfattar en viss typ av människa, när den tendensen i själva verket omfattar oss alla. Om rasism och främlingsfientlighet kan man ha mycket att säga. Men om man nu har fördomar och fördomar är att döma innan man säkert vet, då omfattar det oss alla. Det är oerhört svårt att möta en annan människa utan att vilja skapa sig en uppfattning om den människan. Alldeles oavsett vilka egenskaper du klistrar på en annan människa så kan de vara fel. Det är som att säga att man kan se på någon om den människan har andra egenskaper än rent fysiska. Det är som om man skulle säga om en asiat att den människan vet någonting om yoga eller tai chi, att asiater i allmänhet är antingen fega eller goda människor. Att generalisera är förstås att vilja tala om normen. Men det finns alltid undantag från det man vill kalla för norm. Ibland känns det till och med som att det är undantagen som är just norm och att det därför är i stort sett omöjligt att förutsäga hur en människa är eller kommer att bete sig. Det finns vissa saker att gå efter förstås och det är ens egna erfarenheter. Men dessa erfarenheter bygger mer på psykologi än hur en människa, enstaka individ eller ett helt folk är. Vet man något om isländsk eller japansk tradition så kan man gissa att de flesta islänningar eller japaner följer just sitt eget kulturmönster, men utöver det kan det vara svårt att kategorisera människor. Det vore som att säga att ett visst folk är tjuvar och banditer medan andra inte skulle vara det. Det finns ingen banditgen. Det man kan hitta hos andra kan man också hitta hos sig själv. Under vissa betingelser reagerar människor ofta på ett visst och generellt sätt. Exempelvis kan man känna osäkerhet och rädsla inför en situation som antingen är ny för en, eller för att man erfarenhetsmässigt känner igen sig i den situationen som att då den uppstår det brukar finnas orsak till att känna osäkerhet och rädsla. Man behöver inte rikta ett vapen mot en annan människa för att den skall börja uppträda på ett visst sätt. Det kan räcka med ens kroppsspråk för att förändra atmosfären i ett rum eller på en plats. Människor utstrålar lugn och självförtroende och dessutom uppträder på ett moget sätt, de brukar signalera till sin omgivning om varför de är där de är. Antingen att de är ofarliga eller att de inte är det. Att de antingen är ute efter bråk eller att de inte är det. Att skapa sig en uppfattning om andra som kanske eller kanske inte är rätt uppfattning, det är inte varken rasism eller främlingsfientlighet. Det är istället ett sätt att förhålla sig till en möjlig situation. Det är först när man använder sig av metoder för att förolämpa en person som det blir någonting att kalla exempelvis rasism eller främlingsfientlighet. Det brukar bero på att man är osäker på var man har varandra och så vill man pejla läget. Det kan också bero på att man har lätt för att låta sig bli irriterad och retlig och vill få utlopp för sådana känslor. Eller ens beteende kan bero på att man har behov av att visa sig stark och inte så lätt låter sig påverkas av andra. Det handlar förstås om vardagspsykologi. Det vill säga det som omfattar var och en av oss. I en viss situation tenderar en människa att reagera och agera på ett visst sätt. Ibland handskas man med andra människor på ett fördelaktigt sätt och ibland på ett mindre fördelaktigt sätt. Tecken på mognad brukar visas genom det sätt man handskas med en situation på. Det sättet brukar bygga dels på erfarenheter, instinkt och att visa hellre försiktighet än att bruka sitt behov av att få utlopp för känslor som visar att man just brister i mognad. Det är inget brott att vara omogen eller att handla slentrianmässigt, om man agerar privat. Men så fort man agerar i namn av flera än en själv, då kan man lätt komma ut på hal is, om man agerar på ett obalanserat sätt än i balans och med viss självkontroll. Kanske är det bra att försöka ta reda på så mycket man kan om något eller någon innan man ger sina känslor fritt spelrum.