Vi grälar ju inte ens längre
och har sen länge
våra fastnitade platser
vid tillvarons slagbord

de känslornas bubbeleufori
vi delade var ju skapade
för en livstid

var tog all självklarhet vägen?

ersatt med tolvhundra
trista grå middagar
en snygg bil med
måste-ha proline paket
avkylande puss-på-kind 
samt alltid, alltid, alltid
Mallorca i maj

allt kan väl inte bero på

teven?
(det är ju ändå en 50 tum plasmaskärm)

feminist-mitt-i-livet-kurs
(du tittar hånfullt på mig nuförtiden)

ölen med grabbarna
(ja vadårå, du har ju filmklubben!)

fastklibbat som gammalt
intorkat pergament och
nollställt ersatt med
den satans neutrala
trivselartigheten
(vilket ger få möjligheter att ens få spontan-reagera)

lam hänsynsfullhet
död generositet
slö likgiltighet
seg långsamhet
(det enda som rör sig mellan oss är köksklockan)

när s-å-g du m-i-g senast?

undrar vad du tänker på
och varför
jag frågar inte heller
precis som du

tar du steget
eller jag?

en dårars uthållighetstävling
två ståndaktiga soldater
som avvaktar att nån ska
avlossa den första salvan

så vi gräver båda ned oss
i varsitt slitet soffhörn
mellan oss en skrovlig mur
av tystnad i ett ödelagt landskap 

där laddas vapen
men hålles säkrade
(för säkerhets skull)

och vad ska grannar säga
och de på jobbet
och våra föräldrar
och alla vänner
(vilka kommer bli bara dina?)
och ...tjaa alla andra.

men nu har jag bestämt mig
(känns som första gången)

jag eldar upp mina kläder
samlar ihop mina viljor
knyter till runt min kärna
kliver rätt ut genom fönstret

vågar det sista språnget
seglar ut likt en drake
på stärkta pappersvingar

och natten vaknar till
blinkar mig till mötes

med löften om en ny tid

                      @