Du ser mig men bara då och då
ställer allt högre krav
jag aldrig uppnår

du stryker huden medhårs
men döljer vassa nålar
doppade i frätande syra

du jämför ständigt allt och alla
 muntrar nån gång upp mig
för en stunds bekräftelse

du döljer vassa svärdshugg
medan jag blottar strupen
i en gest av tillit

du smider framtidsplaner
men frågar aldrig mig
om mina egna tankar

du håller bandet knutet
medan jag söker luft
att andas själv

du älskar ändå gränslöst
genom mina egna galler
tills jag slutligt inser

att

du älskar endast dig i livet
och gör mig till en avbild
för dina egna drömmar

och jag skriker

jag hatar dig jag älskar dig

vem blev jag? 

varför mamma?

                @