Det finns en ton, ett vemod, en längtan
En utdragen och tålig väntan
En resa, en färd
Som kräver av mig allt vad jag är värd

Vanmäktig och brusten
Förlorar jag lusten
För att strax därpå åter
Lyssna till den ton som låter

Ett anslag från långt därinne
Ett gemensamt och ursprungligt minne
Det lockar och det stör
Varje gång jag lyssnar och hör

Jag kan aldrig någonsin bli fri
Eller underlåta och låta bli
Att följa tonen som ljuder
Som på liv och styrka bjuder

Det påminner mig alltid om
Att allt är dolt i en hymn, en sång
En makalös vibration
Från en alltigenom omslutande ton