Världsalltet larmar
över husen.
I parker,
på gångvägar
lägrar sig
det förflutna.

Som en osynlig dimma.

Kakaduorna upprepar
bara vad som
redan yttrats.

Vem säjer det
som aldrig sagts,
någonsin, förut?

Vi sår frön, - men
känner igen blommorna.

Nog, har jag sett
de där blåa med
rimfrostkant
på kronbladen. Och,
de röda med gult märke.

-Vad var det jag SA?, kraxar
kakaduan.