Långa tider gick
i min gråa värld.

Då och då, kunde jag

se

blinkande ljuslågor
i ögonen hos
döende soldater
på krutröksdimmiga
slagfält i samtiders
moll-stötta skuggsidor.

Och, när jag såg
hur en stjärna lyste på mig,
blandades vår förundran -

- i diset runt lyktorna,
som väntade

på morgonen, -

över att Makten
undgått oss och
klarat sig, så länge
i sitt Spionage
och i sin våldsföring, -
gäckande lek
med liv och död!

Då, lade jag mig ner hos
de döda soldaterna,
för att låta
de svarta dagarna
flaxa bort - som korpar
över mig i skyn.