jag kommer aldrig säga att jag är
själv
för det är jag inte.
men jag känner mig
ensam

i kärlek.

det är så många runtomkring
som har någon
att dela natt med,
och det gör lite ont varje gång
jag går hem
ensam

i kärlek.

tomrummet kan inte fyllas
av en desperat engångsgrej heller.
det ska vara fjärilar i magen,
leende på läpparna
och ett lugn i bröstkorgen
för att jag inte ska känna mig
ensam

i kärlek.

det är många som säger att det snart blir min tur också,
och jag tror dem.
jag kommer inte sova ensam för alltid
trots att det kanske är undertonen
du tror att jag formulerar.
jag är bara trött på att höra visdomsord
av de som inte är
ensamma

i kärlek.