När himmelen öppnar sitt målarskrin
och klickar ut färg på paletten
som grund för den pampiga scenografin
där spridda moln utgör baletten

Då följer jag dramat med lycklig min
från min åskådarplats på parketten
men ville jag vore en flygmaskin
som helt utan darr på manschetten

flög in i det färggranna skådespel
som varslar om växlande väder
fast solskivan ännu är en juvel
som med rodnad graniten ikläder.

De blålila moln som drar in från nordväst
med respektingivande buller
tycks ropa till skyarna "nu är det bäst
att ni skyddar de små krusiduller

som ni kallar moln, små patetiska skämt,
som vi ingen omtanke ägnar"
Så smäller det till som det var förbestämt
färgklickarna blandas. Det regnar.