Löften gror som löv
och mossa i hjärtat.

Far i Tanken till ett
vidsträckt Underland.

Nuddar vid en pans
violetta sammetskaftan.

Verkligheten bankar, nu,
på Medvetandets dörr.

Guppar fram på Nuets
evigt böljande våg.

-Kom igen, Trädgårdsmästare, -
-- å röj lite i rabatten!

Ja, ifall icke satan sinkar dig
att vistas - evigt - annorstädes!

Kom hellre hit till mig och
joina mig i Förlängning av Ödet....