jag minns dina händer.
det syntes att de hade varit med om mycket
och egentligen ville jag smörja in de med kärlek.
göra de mjuka och rena, och ta bort allt som gjorde ont.
men jag insåg ganska snabbt
att alla förhårdnader inte kan bli mjuka igen.
men jag försökte verkligen,
och jag hoppas du visste det.

jag minns att du trodde på mig
och att jag blev förvånad.
du. på mig. åh.

jag minns när jag fick meddelandet av henne.
jag var i new york.
världen låg i mina händer
och så står det att din värd
inte finns längre,
och min rasade.

jag minns att jag kände mig så liten
och att allt runtomkring
hade mist sin betydelse.
för att jag visste att du aldrig mer skulle kunna känna
om något betydde något för dig
igen.

jag minns nu
och jag kommer fortsätta minnas.
jag hoppas du vet det.

och så hoppas jag
att himlen är en enda stor sommaräng
som du springer barfota på.