Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Om en urgammal kärlek.


Ta på dig



Aprilkvällen
skymmer blå.
Jag suger på
små minnen
av dig.

Fölen skrattade
den sommaren, då
du tog mig
på allvar och
vinden suckade.

Måste vi ränna
ini gränder,
när vi kunde gå
tillsammans genom
sköna alléer?

Jag undrar så
om din gröna
knopp
har slagit ut
i blom.

Du är min Tid;
Var är du, nu?
Jag vill röra
vid din tickande
hud!










Fri vers av Marianne Räf
Läst 140 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2013-06-02 22:47



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Marianne Räf
Marianne Räf