Med födseln öppnas livets första dörr.
Då lämnar du det inneslutna livet
och tvingas acceptera det som givet
att från nu ingenting skall bli som förr.

Du tittar dig rätt yrvaket omkring
och kanske hör en lycklig moder gnola,
en ljudkuliss mot livets hårda skola
om vilken du, gott nog, vet ingenting

Så snart du kryper, pojke eller flicka
du märker tydligt hur nyfikenheten
blir ett nytt inslag i identiteten
med lust att bakom slutna dörrar blicka.

Du öppnar till ditt nya liv med iver
och häpnar över allt som det kan rymma;
det roliga, det trista och det grymma
som snart all din naivitet fördriver.

Dock, verkligt mogen blir du inte förrän
du inser det som faktiskt är självskrivet
att för att vinna inträde i livet
du  äger själv den viktigaste dörren.