Solkiga händer,
knäppta i kval.
Tingen vänder,
saknar tal.

Man hoppas och väntar
på Framtiden,
men den bara hämtar
tiden igen.

Det blod som har runnit
har blivit ett hav.
Det liv som har brunnit, -
- vad var det det gav?

Dagar som gick
och ej kom igen.
-Känner stick -
av saknaden

efter försvunna år.
Det sent börjar bli...
Hoppas vi får
ses i nästa liv!