trycket mot urinblåsan är
det verkligaste jag har i övrigt
lever mina tankar för sig själva
uppe i hörnet av taket precis som
att de retas
hänger de i gardinstången som tramsiga
apor som ylleklädda män
med mjuka ögon
som tränger ur sina hålor jag tränger
dem ur sina hålor som
om vore de djur; jag slaktar dem
som vore de djur; jag äter
inte djur. jag dödar
bara män jag dödar bara män som:
1) hatar livet
2) hatar och älskar kvinnan
3) hatar sig själva
4) ej vill tillhöra samhället
5) skriver om det
sedan låter jag resten
vara i sina bubblor de flyger
omkring i sina bubblor medan
männen jag dödar
är tankarna i takhörnen
klängiga as
i gardinstången
med långa armar och
blinkande läppar. mina ålande
fingrar vill in i deras magar, tarmar;
lår, muskler; armar, kött.
jag vill slänga dem
åt dammråttorna

trycket
mot urinblåsan försvinner inte
ens när jag kissar. kom inte
och tala med mig om infektioner
jag vet allt
om infektioner; inflammationer; återfall
och bakteriejävlar
hela ryggen
knyter sig av vånda av skräck
av lättnad när jag lyckas inbilla mig
att allting kan medicineras; tankarna
i takhörnen blir tramsiga apor blir män blir
slafset som jag tuggar i min mun.