Vandrar vill i helg och söcken
vägen tycks mig ej karterad
och försvinner i ett töcken.
Söker efter en markerad
anhalt för vår färd, som synes
styrd av makter jag ej känner
skepnader, vars onda trynes
hångrin påstår "Vi är vänner!

Räds ej våra ingrepp i den
resa som vi kallar livet
och som byter vattrat siden,
som för oss tycks efterblivet,
till en dress av säck och aska,
underkastelsens signal,
som blir vår när vi skall traska
håglöst ur vår jämmerdal. 

Då! Jag måste protestera
och klär därför av mig naken
samt, i avsikt att chockera,
visar jag dem faktisk baken!
Tänk, att tillvarons demoner
blir så oförmodat flinka
och flyr bort i legioner
blott de ser en bleklagd skinka!