Dikter ska grina kallt mot mig
Övertrumfa mina andra tankar
Slå mig, mitt i bröstkorgen
Revbenen ska gå i kras

Dikter ska stråla varmt mot mig
Bada mig och sörja mig
Hela, och sen frambringa
Det hjärtekaos där tiden spricker

Dikter ska skrika argt åt mig
Hytta med sin jättenäve
Ta mig med i sin protestsång
Inskärpa mitt inre djup

Dikter ska skava obekvämt
Knirka som en bruten kvist
Just när man tror: nu faller det
Då rätar den på ryggen hårt

Bra dikter vrider om som knivblad
De dikar ut min dikeskant
Spirar i spiralskruvsmönster
Och själen står bedårad kvar