älska den som imploderar den behöver det mest/
hur kan man hata sjuka människor som behöver din hjälp/
dom kan ha taggarna utåt som en igelkott det/
blir för mycket att bära när livet gått fel/

ilskan är sorgen för den vilsnaste pojken/
över allt sånt som ger den vildaste ångesten/
bedövar med att till exempel chilla med holken men/
vänner kunde inte relatera trotts dom gilla den kompisen/

så dom tappa kontakten lika barn leka bäst/
och livet blev enklare när hela dan blev en fest/
men att vara drogernas slav gör att du glömmer det viktiga/
som att uppskatta livet och göra drömmarna riktiga/

sen tömmer du fickorna tills alla pengar är slut/
inte ens råd till mat och det regnar så sjukt/
ända till nu är det livet jag levt/
fan man måste bestämma sej för att vilja ha mer/
skina och le!


Ref:
Träden darrar av höstens kalla vindar/
läderjackan har mörker samma vintrar/
men man ser ljus i stjärnor som strålar hoppfullt/
cancern skjuts av djärvt mod och hånar doktorn/

du måste ge tillbaka som en lånad locktång/
du måste le och vakna kom och vråla vår sång/
och inte se tillbaka av ditt gråa hårstrå/
var inte den som hatar vinets dolda årgång/


Vers2:

mitt ego är inget man kan uppfatta litet/
men försöker också få andra att uppskatta livet/
jag vet din törst backar inte så släck den med elden/
och ge den lust fastna inte när skräcken blir värre/

väck dej istället och vakna upp!/
det är inte lätt att andas när man saknar luft/
och som jag sa inget annat än raka rör/
suger ut all livslust det är vad att hata gör/

så låt elden brinna låt oss kämpa vinna/
för alla har vi mycket som vi längtar till va?/
det är så många som jag skulle vilja skänka vingar/
och med livets vatten bara dränka ilskan/

vill få dej tänka till jao för vi sjunger på sista versen/
så jag längtar till att bli hungrig och fixa resten/
och min kämparvilja är bunden till den här texten/
kan inte vänta stilla är tvungen att skippa festen!/