Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

järnkorsett



mitt timglas

är format

av en järnkorsett

och surrealistens hand

min skugga faller

åt motsatt håll

byggnaderna lutar

sig ner över gatan

i solen där jag går

min skeva hållning

en artificiell skena

håller mig upprätt

och din fasta hand

*

du leder in mig i pelargången

där du lägger mig på marken

varsamt

du klär av mig min klänning

rullar över mig på mage

för att betrakta ditt konstverk

av deformationens perfektion















Fri vers (Fri form) av Emme Anuelle
Läst 383 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2013-07-30 17:05



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Ja!
2013-07-30

  Xuvetyn
Stor förbättring.
2013-07-30

  Emme Anuelle
Tack Rochester för ovärderliga synpunkter på denna text, har ändrat om efter hans konstruktiva förslag så ni vet
2013-07-30

    ej medlem längre
Precis. Dina tankar är trycksvärta, din ögon som böcker, dina texter ett bibliotek av mänsklig svaghet och storslagenhet. Perfekt
2013-07-30

  petter rost
Först en egentligen skitsak: den sista raden skulle jag bryta efter 'deformationens' och stryka den bestämda genitiv-svansen, alltså skulle det bli:
"för att betrakta ditt konstverk
av deformation
perfektion".

Till det mer väsentliga: ur tidigare dikter känner jag igen ditt timglas, korsetten, surrealistens hand, de lutande byggnaderna, ändå berättar du - igen - något nytt på ditt säreget laddade vis, själsligt och kroppsligt... dvs erotiskt. Fint är det, fint som fan...
2013-07-30
  > Nästa text
< Föregående

Emme Anuelle
Emme Anuelle