Vi lyder maktens värderade vip-listor och parerar proffsens tabbar med tillåtande tröst, och vi gör höst av varje sommar

bara som alla andra gör

och vi förlåter oss själva

Vi vältrar oss i än viktigare Vi för varje vals vi dansar och vi lämnar inga grindar öppna, och vi gör större lögner av de små

 
bara som alla andra gör

och vi förlåter oss själva

Vi tyder praktens prestige i skenet av smyckens bling och vikten av världslig valuta, och vi gör hellre ett i förväg fel än en tålamods rätt

bara som alla andra gör

bara på alla andras sätt

Vi förlåter oss själva

i egenskapad rättrådighet och grottlika groteskers masker utan våra samveten

och vi har glömt hur vi vinglade oss fram genom att blunda för de svaga
och vi har gömt vår skitiga byk i rosa små paket och vi har glömt

Bambi för att alla andra behaga

vi har glömt vi var lika rädda som de alla vi nu
stänger ute för att beklaga

Vi pryder skiktet med strass och paljett, och vi lyder under lagar lätt
bländade av narcisicm och skipade av skräckens Saga

att inte kunna
som andra

vi Lyder vår Egen Lag
som ingen vågar kalla för Vår egen fälla

Den ultimata tillåtna flockbrottsligheten – det alla vi vet
men talar tyst om

Det bästa för en hare rädd
Att frysa ut hoten för att själv gälla

för vi
gör bara som alla andra
gör

Vi förlåter oss själva
med egen gjord rättfärdighet
i skenet av ett Oss

ett Vi

en social unken smet