Varje människa

en ensam objekt

vi råkade se varandra genom en glasdörr

men kunde varken lyssna

eller säga

jag tänkte på en väldoftande frukt

plötsligt omvandlade till ruttna tankar

det kunde vara jag

som läkemedel kunde bota den ena men inte den andra

gråsparven flög ändå in genom det trasiga fönstret

tröstande

virvlande moln stack in huvud som en hälsning

Livet vibrerar

en överdrift

vi alla har ett lidande moment inom oss

spiker upp en krok

hänger upp min själ

älskar vilt med dig ikväll

fingrarna flämtar ihop

i ett gemensamt skrik

det regnar rakt ut

ett hav av brinnande löv under kalla höstvindar