De små grå knytena
som hänger i taksparrarna
sover om dagen
men låter om natten med överljud

ändå vet man att de klagar.


Jag kan inte räkna ut
hur de tar sig in i hjärtat
men det sker under kalla nätter
då havet bultat sin urljudspuls

och somliga nätter växer deras röster
till moln av skuggor
som smutsar ned tvätten jag hängt på strecket

med sina ohörbara små skrik
som kvider och piper
tills överljudsekona studsar in i vårt äktenskap.

Man säger att lasersignaler
inte kan mäta sig med dem -
eller hittar jag bara på?

Hur som helst
jag försöker räkna ut deras inverkan
långt bort från vårt hem

men det är en lönlös akt
trots räknesticka och datorgrafik
eftersom de tar sig in i en
på sätt jag inte kan fånga

fast det kanske går med ett enkelt radband
en mörk kväll som den här?