Känslan av ensamhet
är större än tomheten själv
när skratten klingar i örat
och vi ropar till varandra
jag älskar dig mer än du vet

Jag går hem i gryningen
tystnaden ringer i öronen
ett aldrig slutande dunkande
varje dröm slås sönder
varje förhoppning läggs bort
en spottloska efter den andra

Förut grät jag jämt
men nu kommer inga tårar
trots att hjärtat brister
och hjärnan försöker förstå
jag bara skakar och darrar än mer

Du bad mig att lära dig
hur man skulle göra för att vinna
och jag fläkte ut mig och berättade
såg när du vann och jag applåderade
när tårarna brände, när jag stod kvar