Under oktobers gång får man upp ögonen för en stund,
då livet håller andan!
Tystnaden står så nära att även kan höras.
Naturen skäms över sin nakenhet, närmast tomhet.
Fälten ligger mörka och lugna, löven våta på marken.
Inga livstecken innan nästa fjärran uppvaknande.
Hudlös skapelse väntar att ge upp andan
framför det ofrånkomliga isgreppet av vintern!
Döden är ej total, tvärsäker,
men är en djup, långvarig sömn.
Då slummern är en gång över, blir pånyttfödelse,
livets kontinuitets under!

Under sena oktobers dagar händer nästan inget
i ögonfallande ute i skog och mark.
Senhöstdagarna älskas inte mycket,
många av oss upplever dem år efter år vemodiga.
Inga glada ljud. Kyliga vindar.
Fattiga färger. Vit, grå, svart.
Positivt kanske att en stilla period hör till
vår världs årtiders växling, spelar en viktig roll!
Solen, vårt livs ovillkorliga element
vrider sig i rymden efter lagar och regler
som vi inte kan bryta.
Oktober och därefter kalla och mörka vintertider
är en tyst förberelse på födelse.
Livet är fullt av underbara vändpunkter!

© Heikki Hellman 2013-10-01