Gick på gymnastiken på kvällstid
i Abrahamsberg, då jag var 4 år.
Kompisen hette Maria och Claes
var tomte på avslutningen vid Lucia.

Mobbade Britt-Marie och Mikael, svårt,
i ettan på lågstadiet. Deras mammor
talade med Fröken, så det fick ett slut.
I fyran fick jag hela klassen på mig...

Sommaren 1959 skildes jag från familjen.
De semestrade på Gotland och jag åkte till
Alnön utanför Sundsvall med farmor och kusin
Katte. Vi gick ner till bryggan och köpte sik.

Vi flyttade från radhus till villa 1964.
Det var inte så bra! Bromma var helt hemskt!
Långt till skolan och inga barn ute på vägarna.
Men gråpäronen var goda och dahliorna vackra!

Skrev dagböcker, dikter och små galna essäer
samt tokiga noveller och hispiga kåserier.
Smög ut på nätterna, när resten av familjen sov.
Jag tassade nedför trapporna, gick ut källarvägen.

Charlotte och jag gick till Pråmen, nere vid
kajen i Alvik. Vi var 16 år. De långa
pundarna, där, rörde sig hetsigt och ryckigt, likt
oroliga andar - påväg... emot obskyra Mål.

På resa till England sommaren 1967, uteblev
jag från språkkursen. Åt fish & chips i hamnen
i Brixham och blev bjuden på min första joint
av Colin 18 år, som brukade spela gitarr på puben.

Har, - I´m sorry!, - pinat grannar i mitt liv
med högsta volym på stereon på nätterna. De
hatade mig, vilket jag kan förstå. Blivit vräkt
flera ggr. Har väl ej alltid haft alla hästar inne!

En rödhårig liten katt slog följe med mig påväg
hem. Han fick heta Lo och bodde hos familjen något år.
Sen, försvann han. Mamma trodde räven tagit honom!
Den höga björken vid Nabsets susade i högsommaren.

Första gången jag såg färg-teve, kändes som en
Sensation! Detta var något nytt. Programledare,
just då, var Robban Broberg. Sen vann jag en
svart-vit mini-teve i en reklamtävling för Merry.

Min första dagbok fick jag 1961 på Valborgsmässoafton,
då jag firade min namnsdag. Har den kvar än idag.
Men inte visste jag då hur många som skulle komma
efter. Den är gredelin med ett beige parasoll på.

I Gymnasiet I:a Ring, sprack bubblan, omkring mig.
Jag fick världens nervkollaps och spårade ur
totalt, med flera suicidförsök och intagningar till
det gräsliga S:t Görans Psyk. En vidrig period!

Vintern 1972 kör Mamma mig till Beckomberga, för
första gången. Så, flyttade jag hemifrån. Och,
kom aldrig mer tillbaka. Vilken lättnad att lämna
kärnfamiljen, för gott, efter de plågsamma tonåren.

Sen, har mitt liv gått som en dans, sedan kärleken
jag fann. I Blackeberg fredag 16 februari 1973! Han
har nu lämnat mig kvar på vägen. Gick bort Påsken 2009.
Men vår kontakt var så stark, så jag tror vi ses, igen!