så samlar man än en gång bevis för att övertyga sig om att man inte ska måsta övertyga sig

ironin är slående lik själva dilemmat i sig för i hela konceptet finns ändå bara en enda sak

en sanning som gång på gång visar fultrynet

eller är det kanske ett öga jag ser med två iris och pupiller som på 70talets plansch på väggen

den nya tidens fotokonst må äga sina wow-stönd bland publiken

när liken kikar en i ögat och man ser

att man inte sett

förr

är det inte långt till att man frivilligt byter bostad med dem

garderoben kanske bör stängas igen

så är det då dags igen

att samla sig bevis

rota tåtanrna som kastas ner från böjstjälken och hoppas på det bästa

kanske glömma att galgarna dinglar utav gamla trasor

kanske bara luta sig tillbaka och be dem göra plats

för nya kläder åt kejsaren

som vägrade läsa sagorna til slut