Den känns i mig nu,

längtan.

Den lemmen i mig,

styr nu.

Att våga lämna jaget,

och sköljas lång, långt bort.

Lukterna blandas, i ekot av skriet.

Rösterna hörs som i ett rus.

Jag nås av ett klimax, ett skri jag hör.

Mörkret pulserar i mig nu,

av längtan.

Ser ekot av din lidelse,

i nuet.

Förstår ditt smärtsamma tvång,

av klimax.

Galaxerna skenar, jag dånar.

Vi möts i infernot, och gråter.

Lidelsen ej längre, i oss kan fängslas.

Ditt jag och mitt jag,

möts äntligen.

I enhetens oändlighet,

vi trottsar lagens kraft.

Tårarna sprutar, för känslan

och förlossning

i smärtans njutning nu.