"Vad förmån har människan av all möda som hon gör sig under solen? Släkte kommer, och släkte går. Och solen går upp, och solen går ned"
(Pred.)



Snorklar på ytan
av rädsla för att titta ner

Fåfängliga simtag
på ödsligt hav
utan destination

Jagar vinden
fångar bollen
för att aldrig springa mer

Meningslösheten
slår ner som en väpnad rövare

Ligger i diket
studerar molnen
En akademisk examen i sig
ty de vet mer än vi
Granskar oss i sitt kretslopp
fångna men ändå fria
Vi var fria
men fängslade oss själva


”Lika litet som du vet vart vinden far, eller huru benen bildas i den havandes liv, lika litet förstår du Guds verk, hans som verkar alltsammans.”
(Pred.)


Fåfängligheten
lyfter aldrig blicken
Tomt stirrar den
på hägringens fruktlösa intighet

Livet

För kort för att göra skillnad
för långt för att släppa helt


för meningslöst att göra något åt

Men tillräckligt värdefullt
för att göra något av


”Gläd dig, du yngling, i din ungdom, och låt ditt hjärta unna dig fröjd i din ungdomstid; ja, vandra de vägar ditt hjärta lyster och så, som det behagar dina ögon. Men vet att Gud för allt detta skall draga dig till doms.”
(Pred.)


Paradox
- ännu ett värdelöst ord

Skapat av vetgiriga människor
dock utan vettet
att lägga sin tid på bättre


”Och för övrigt är utom detta att säga: Låt varna dig! Ingen ände är på det myckna bokskrivandet, och mycket studerande gör kroppen trött.”
(Pred.)


I högmodet av allt läsande
glömde jag läsa
raderna av mitt eget liv

I jakten på livet
missade jag målet
med tillvarons innersta väsen

I sökandet efter kunskap
förlorade jag visheten
och tappade förståndet

I tidens rytm
gick åren snabbare
än dagarna


”Änden på talet, om vi vilja höra huvudsumman, är detta: Frukta Gud och håll hans bud, ty det hör alla människor till. Ty Gud skall draga alla gärningar till doms, när han dömer allt vad förborgat är, evad det är gott eller ont.”
(Pred.)



Allt annat är idel fåfänglighet