Just nu orkar jag inte skriva.
Trotts att orden bara rullar runt,
och vill lägga sig för mina fötter.


Jag orkar inte vara trevlig,
och tacka för varje ord,
jag får från er, läsare.

Jag vill så gärna visa, min
uppskattning över att ni läser.


Vill så gärna dela med mig av
glädjen som finns i mig.


Men just ikväll, så är jag
trött. Själstrött.


Så många strider jag kämpat.
Vissa har jag vunnit andra förlorat.


Men den här, om vem som bestämmer
i min kropp, MÅSTE jag vinna.


Jag är trött. Trött att le.
Trött att visa att jag är glad.


Trött att folk inte förstår.
Trött att folk vill inte se.



Lidandet är en mur. Ogenomtränglig.