Hur färgrik är inte din saga, ändå 
din lutning bort från solen

så välklädd i rött och purpur men skänker endast
förmultnad jord under trötta fötter

bär mig då på din ruttna jord
bär mig och lova mig inget mera

än att få vila i dina tysta rum
borta från kärleksört och anemon

där min själ kan sluta gro och växa inget mera