Hur du har mig de sena timmarna

den kalla natten för en ton av älvar som sjunger. bryts

och stillnar

har du känt hur skvattramen doftar har du haft knoppningen i dina 

händer 

stilla vandrar nätter här i sömn, i vakenhet 

Hur drömmar osedda  färdas, 

hör hur trummorna sjunger sånger hur du plockar senkomna

midsommarblomster, Fjällkvannen höjer sin krona, som en drottning

jag har sprungit tegarna , vilat där äxing slagit rot

här finns timmar under vildnattens  björkhänge och myren har doft av 

förtida blot

drömmar som vill växa

vilda älvar har resa i flödet

vill inte vänta och byggas till ödet

vill inte vara en dämd filosofi

vill bara vara en del av ett vi 

senvinter fångar dess ljud i förlossning

vem ska födas, dö och förbli

skäller gör räven i midvinter skog

folk hade språket men urspråket dog

sommar och solen står högre än högst

vallar en sång över barndomens höst

reser till ställen där björk förblir barn

runnen är sången som blodrotens garn

sen står våren och jag står bredvid

i Älgörtens dofter vill jag förbli

stilla en kärlek föds

( här kommer då en jojk om att säga nej till rädslan)

hjärtan tar fart, vart jag vill bo det är uppenbart

Här är mitt land , här är min min mark

rot på rot, träd efter träd mina ord på ark 

Mitt Umeå är ett kalvande vatten

där vinter sin kyla matar

en doft på en myr en önskan i natten

här vid mitt finns det ingen som hatar

här ska vi leva folkslag  och Norrskensfärg

här ska vi födas av livets nerv

mitt Västerbotten är en del av ett land

där vi alla står hand i hand

mitt umeå

ska bli min syster, min bror

en tanke en längtan

och ett frö som gror.

Mitt Umeå, där hav möter kust

där vill jag leva, där finns min lust.