Dvala
dras in i sus och dus
slumrar in
förleds
sövs
drogas
medvetandet dras ifrån
stängs av
rubbas
surrealistiska drömmar tar vid
jagar mig
sliter tag i min själ
suger musten ur mig
slänger den våta själen
tillbaka i tumulten
själen fastnar inte
utan slungas omkring
i etern
loopar
utan att finna rätt
upplever tomhet
ett svarthål
äter upp mig
inifrån
själen fångas in
av demoniska djävlar
som hatiskt kastar
den dränkta själen
mellan varandra
hånskrattar
när själen faller
dras in i en spiral
snurrar ned
mot botten
fångas in
av ett ansiktslöst
monster som ändå lyckas le
ett tandlöst leende
hålls fast
medan själen nubbas fast i
innerväggar
hjärtkanten
och fästs i ryggraden
vaknar olustigt upp
innehållslöst
mörkt
tomt
eko