En liten blåmes kvittrade i kärlekstiden:

Jag är en liten blåmes,
mitt bröst är gult och fint.
Flyg över stock och sten
och dalens glesa björkar,
där skogen ej förmörkar,
där har jag boet mitt.

En katt strök mellan buskar och snår och svarade:

Jag är den lystna katten,
och jag har hört din röst.
Min hamn är mörk som natten
och min hunger brusar
mig mättar några ljusa
och späda fågelbröst.