Varför är min dag
fylld av tårar?
Förlust efter förlust.
Människolivet avstår
av förluster, avfärder, avstående.
Således sorg och tårar.

Min innerliga önskan
att du vore en del av mitt liv,
du vore en viss, jag tänkte,
en som existerade,
längtade, drömde ,
en jag kunde sluta i min famn
eller jag vore välkommen
att sitta bredvid.

Jag känner materias
kyla, fåfänglighet,
bara kärlek är värd att ge och få.
Jag gråter på brist av kärlek,
tårar rinner ner i mitt svalg,
jag harklar mig i ensamhet
att ej kvävas av kärleks saknad.

Står jag nu i dörren på glänt
till slutlig ålderdoms ensamhet.
Måste jag kliva de sista stegen dit
också ensam?
Om du ej existerar eller jag ej finner dig,
blir jag ensam i tomhet,
det är ute med mig!

Plågsam ensamhet!

© Heikki Hellmann 2013-12-07