Blå himmel, vita snödrivor,
spegelklara blå fjärdar, vita moln,
vitt och blått, mitt fosterlands färger!

En gång mörka, en gång ljusare
blånar öde- och vildmarker, skogar,
i solen badar de dygnet runt på sommaren!

Kärr, ängsull, getpors, hjortron,
fjäll, berg, högländers naturliga ängar,
fjällflora, dvärgbjörk, smörbollar!

Hög nattlig stjärnhimmel glimmar,
på himlavalvet dansar, glittrar norrskenet,
motsats skärgårdshavs stormvåg, odödliga stenar!

Fosterlandets hundratusentals öar föddes
i sjö och hav av dykandens ägg,
berättar vårt folks epos Kalevala!

På vintern ilar snöflingor i stormvind,
på fjärdar seglande öars konturer
försvinner, smälter samman med snöyra!

Då vinterns rygg bryts, hörs orrlek och flöde.
Våren vaknar, första blommor, tussilagor,
knappast snön smält, långnäbbad spov skriker!

Växlande årstider, en stor rikedom.
Sommar klär öarna i gröna skrudar,
karga klippor sprudlar fåglars liv!

Månskennatt i augusti, solnedgångs förtrollning,
från sjön ekar lommens mystiska skrik
i tyst skymning som varslar om nalkande höst!

I december börjar almanackans vinter.
Ofta trampas i snömodd! Det är advent.
Ännu en vecka. Fosterlandets födelsedag.

Tack. Lycka till! Länge leve Finland!

© Heikki Hellman 2013-12-06