Jag är katt.
Djärva morgonsol, lys mig i ansiktet, värm min päls.
Nej, du hör bara mitt högmodiga hjärtas svar.
Mitt hjärta blir övermodigare med varje solomlopp.
Det är som höll jag solens disk i mina tassar,
för att spegla mig i ljuset.
Det är som gästade jag jorden tillfälligt, flyktigt, lätt
för att med en skur av spinnande väcka den.
O jag, den övermodigaste bland katter, sträcker ut mina tassar mot solen,
och låter mitt bröst bli genomträngt av solen, solen.



Jag är full.
Djävla morgonsol, lyser i mitt rödmosiga ansikte, stör min dunkande panna.
Nej, du hör bara mitt högmodiga hjärtas svar.
Mitt blod blir tunnare med varje fyllas blodomlopp.
Det är som höll jag kvällens disk i mina händer,
blott för att krossa den och trampa mig blodig i skärvorna.
Det var jag som gästade krogen, för jävligt, fylla, ångest
för att med en skur av speord vakna.
O jag, den ynkligaste bland fyllon, sträcker ut mina armar mot toastolen,
faller på knä och låter mitt bröst hjälplöst ulka, spyor och tårar, ner i den illaluktande toastolen….