det måste vara igår
jag väntar på att vakna ur dygnet
vrida ur fingrarna
som trasor
naglarna i havet
gardinerna fladdrar molnen är kolsvarta
jag ser prassel blink blåljus blink
stressade personer över vägen
springer
jag räknar tänderna till sexton överst
nederst vet jag inte kan ha räknat
fel kan ha tänkt någonting
annat än
siffror kanske barnskrik
den störiga ungen som går för nära
snett bredvid
jag vill be trettonåringarna att sitta still och vara tysta
samtidigt
vänder mina händer efter
flaggor efter plakat
ögonen som studsar på asfalten
är mina är mina fransar som kletar
även utan smink
när jag tittar på nån film som trycker mig rätt i bröstet
om nätterna
växer orättvisorna ut genom öronen
jag klipper av på morgonen
när jag vaknar
väntar jag på dygnet den tickande
framtiden