konfekt i svarthamn

husen revs på sjuttiotalet

som barn drogs jag till

det som vuxna sa var galet

svarthamn var "slummen"

jag såg skönhet i det "fallna"

nu är allt borta

alla spår har hunnit kallna

hon var konfekten

hon var turkisk och exotisk

en barndomsdröm som

inte hunnit bli erotisk

åren i svarthamn

och med havet tätt inpå sig

konfekt i svarthamn

jag kan aldrig nånsin nå dig

ett minne svävar

över tomrum efter kåkar

svävar i drömmen

som de öppna fältens vråkar

förankrar sinnet

där på sandbankarnas sandstrand

konfekt i svarthamn

från ett nedrivet och glömt land

LARZ GUSTAFSSON   18/1 2014