Han sitter vid livets trappa

vid dess absoluta botten

han har begått, erkänt

och sonat alla brotten.

Fötterna är tunga

som otympliga betongsuggor

hans steg tyngs ner

av det förflutnas skuggor

Varje trappsteg uppåt

är en ständig strid

oresonliga människor

ger honom ingen frid

På varje trappsteg

står fördomarna uppställda i givakt

bara väntar och hoppas

på att leverera en mental slakt

Trappan är hans universum

mörk, oändlig och kall

varje avklarat steg

följs av ännu ett fall