Två vilda vackra själar har bildat ett band,

ett kärleksband av löften om vänskap och kär-lekar

De löften som bär, är de som slår skott utan iver

så låt oss skynda långsamt, kärlekens klädnad kräver varsamhet

om än det ivriga söker sin källa

Med fötter fulla av drömmar tar vi stegen mot vår

framtid och i tillitens rötter blir vi varandras mark och vingar,

som både bär och lyfter i medgång och i motgång

Så låt vår kärlek skildras av en fågel som hålls i kupad hand,

tryggt men med löftet om frihet att flyga,

ty då flyger vi högt och fritt med varsamhet om varann

Så låt våra själar tala det språk våra händer känner

och se hur älskog målar natten röd,

vittnet blir fågeln i skyn

i vargens vittring och i blodets skälvande

Och låt oss aldrig ta varandra för givet

utan se oss som de vilda själar vi är

bortom fördömanden, lögner och bitterhet

skapar vi en värld i livslust och magi

här och nu och in i evighet