visst blev jag sårad när jag inte fick hjälp av vården
trots allt jag berättat hur dåligt jag mådde då och hur ensam jag var, så tyckte de att jag såg för frisk ut
jag var alltså inte tillräckligt deprimerad fast jag hade självmordstankar hela tiden

jag levde med depression och stark i hållande ångest under två-tre år
då var det som värst, men den totala tiden som jag får kalla mig sjuk (alltså efter jag blev utmattad 2009) är ju längre

förra året fick jag en andra diagnos atypisk autism och då jag var klar med utredningen frågade jag psykologen om terapi, som jag då bett om sedan jag fick kontakt med psyket 2009-10
vid tillfället hade jag själv börjat gå till en kinesiolog för att jag inte längre stod ut med ångesten och hade även börjat träna lite smått, det gjorde ju att mitt allmäntillstånd förbättrades lite
på grund av detta tyckte psykologen att det inte behövdes någon terapi


detta har medfört att jag har lagt ut många tusenlappar på behandlingar under förra året
det tycker jag känns orättvist och jag beklagar mig ibland över det
det ligger liksom en skamkänsla, som att jag inte är värd så mycket så att landstinget bekostar terapi på mig

så känns det
fast jag vet att jag är värd det bästa och att känna mig bra och må bra

men jag tar itu med detta på egen hand nu
tar hand om mig och jobbar med olika tekniker och har faktiskt blivit av med all ångest sedan jag började med medveten andning

det är jag mycket glad för

och så får jag läsa böcker och tala med dem som känner mig..
så kanske allt löser sig ändå bit för bit