" Slutfas 

TRÖSTESÅNG
Sorgefåglar
flyga över
gråblå vintervatten
sorgmodigt ropande.

Månens
kalla onda öga
glor ont , glor ont
ner på ett stackars
människobarn

Blinkar lilla stjärnan där:
hav tröst , hav tröst
vi är så många
flera här.

TID I RÖRELSE
Du klagar
min vän
du klagar
över döden
som väntar
utanför hans sjukrum.

I ditt sällskap.
Tillsammans.
Klaga ej
nu är ännu
tid i rörelse.

Senare-
då allting stannat
tystnat
och tiden
inte längre är-
kom då till mig

OBÖNHÖRLIGT
Som skymningen -
förledande först
i mjukt rosa
guldkantad -
smyger sig
ålderdomens grå
långsamma förfall
obönhörligt
in i rummet.

GÅVOR
Alltid är jag
lika tacksam
måne
för ditt mörker
och stillheten.

Tacksam
sol
för ditt klara ljus
och höstens färger
Tacksam.

NATTSÅNG
Nattens mörka viol
tänder sitt eldsöga
doftens sötma
överväldigar

Så ock vissheten
då natten ljusnar
elden falnar
doften dör"

Vila i frid, Vera.
Vi är många som läst dig
och minns dig.

Calle