Smärtan kom till mig som pojk,
smärtan gav mig pillrets frid,
en storm i min lunga.

Smärtan är min bästa vän,
smärtan lever varje dag,
ett delta till ett hav.

Smärtan är min tankes tro,
smärtan är min säng - mitt hem,
ett sandkorn i mitt glas.

Smärtan är ilskan i min hand,
smärtan är min frustration,
tanken gör mig salig - blid.

Smärtan skriver vackra ord,
smärtan väcker empatin,
räknar aldrig ljusets tid.

Utan smärtan är jag fri,
kroppen är ett ensamt frö,
en blomma utan stjälk...

...skall dö...

...
..
.
.
.

© georgmoller.se