Sorgen över tidens flykt...
Hur allt går förlorat...
Blott enstaka minnessmulor kvar...

Ja, tiden bara rusar iväg
eller är det vi som skadskjutna
rusar fram i tidens katakomber?

90-talet är så länge sedan
men ändå bara runt hörnet
när  barnen och katten var små...

Så länge sedan, så länge sedan...
Bara allt blekare minnen kvar...
Brottstycken av ett liv...

Mitt liv, mitt eget liv...
Som bara rann iväg,
iväg, iväg, iväg...