Vi blir båda likadana varje vår

Och nu är tiden inne även i år

Man blir varm och stirrig, blommar liksom upp

Som när hönorna åbäkar sig kring sin tupp

Det drar ihop sig till ännu en färd

Upp genom skyn till en främmande värld

Jag håller hårt i hennes sjal

Mina tassar är små och kvasten är smal

Långt där nere syns vägar och små hus

Det svindlar, jag ångrar min nyss ätna mus

Nu syns där nere eldar brinna

Ta ner oss försiktigt, förbaskade kvinna!

Vi hälsar varandra i lågornas sken

Med svansar tjocka och på spända ben

Strider ska utkämpas denna natt

Om vem som blir årets mästerkatt

Den titeln som jag en gång bar

I betydligt yngre, fornstora dar

När strider och festande pågår som bäst

Smyger jag bort från slagsmål och fest

Vid vatten av silver, vid prasslande vass

Hon sitter behagfullt och slickar sin tass

Mitt hjärta sväller, min hållning blir tam

Vid den grönskimrande blicken från min dam

Tinningar gnids, svansar slår krok

Som Snövit är hon båd' god, vacker och klok

Snövit är hennes päls och så len

Jag blir mjuk i mina gamla stela ben

Jag vet vad som väntar även i år

Vad katter som längtat att ge också får

I morgonens bleka, kyliga dis

Känns allt på ett annat, mer ömtåligt vis

Vemodet, längtan som redan svider

Att leva åtskilda så långa tider

Men vid påsk varje år på samma plats

Tar en ny kull svartvita kattungar sats