Jag har rivit papperet till remsor
texter i svartvitt
och de röda
öppna

orden som tränger sig in
in i mina stängda sinnen
från gårdagar

det som kallas minnen
spricker upp
som ett ständigt sår

nu

det är sommar
det är tidig vår

det blir höst


det är vinter
den lägger drivor
över det som räds oss
det vi räds

där är ökenhettan nu
ty inga årstider väljer sig själva

de finns och de finns där

som älvens delta
delar de sig, lämnar de tid och rum bakom sig

i min famn ryms
det osedda, oigenomträngliga
utan att någon önskar det

göms skatan vars ömhet
vi inte vet