Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
demensutredning


jaHa..huR skA man hanTera detta dA?

klarar jag det?
tänk om det som jag så länge misstänkt är sant
OM
vad gör jag då
hur gör jag då????
så många frågor ekar i mitt huvud
jag vet ju hur förloppet i så fall ser ut
men
jag är ju skild!
fast det finns ju ingen annan
och barnen.........
samvete jo såklart
fast det är ju inte mitt fel
men
min moral säger ju att man inte lämnar eller låter någon klara svårigheter själv när man kan hjälpa
vet ju hur viktigt det är
inte för att jag någonsin får det själv kan det kännas som
förutom från min kära mor som ju än så länge finns
tack och lov för det
FASA för den dagen hon inte gör det
och så är det ju för
honom
ingen kvar lixom
nära
FAN FAN FAN!!
tänk om.....

egentligen vet jag inte ens varför jag funderar
VET att jag kommer vara där
medveten om att något annat för den som är jag inte är möjligt
men
klarar jag det
och barnen
fixar dom det
kan jag vara där för dom
sen?
orkar jag
ge mig styrka någon snälla
trött
kan
inte
sova
för
jag
är
orolig
för att
kanske
jag inte
orkar
heller

vad händer
då??




Fri vers av kråkan VIP
Läst 278 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2014-04-19 00:42



Bookmark and Share


  Lars Hedlin
Bra framfört med känsla....
2014-04-21

    ej medlem längre
jo, det gar bra, att vara dar ar vackert och da behover du inte oroa dig, du gor vad du kan, mer kan man inte, kanslofulla rader
2014-04-19

    tehdog
Djupa andetag. Ögonblick för ögonblick. Och skriva ut (sig själv ur) ångesten.

Det finns inga svar. Inget sätt att bemöta uppmaningar i stil med: Var stark. Bara fortsätta vara. En sak i sänder.

Det krävs något för att exponera sig så här. I mina ögon talar det för att du kommer hantera svaret på framtidens frågor som bara en människa kan: med modets glasklara blick fäst mot månen.

Kan inte heller sova. Tycker det or nog jobbigt. Hoppas min kommentar gav dig något sorts andrum. Lycka till.
2014-04-19
  > Nästa text
< Föregående

kråkan
kråkan VIP