när principen faller på egen tröskel vänder rummen sinsemellan och inget blir som förr 
är det det som kallas lidande
vad är skillnaden mellan dörr och dörr om lås behövs bara på ena sidan, med rätt att stänga igen
sen
brinner tröskeln ner, när sätten börjar skeva

den rätten piskar tillbaka till skyldighet när alla ser betten efter tidens tand treva egna vägar

vad är det värt sen när rummet blir ett
vad blir de värda, alla dessa bett  principen präglat

*

skinnet finns ju alltid kvar
den som spar han har

hela framtiden klar

som historen skapar nuets sen
så kryper ormen igenom den 

växer sina skinn ur och lämnar kvar
stolt sina Livets burar

och spar visdomen intakt
hela vägen fram över trösklars

självrensande akt

*