Livet fortsätter att överraska mig.
Ger mig utmaningar och prövningar.
Kanske är det så det borde vara med.
Trots att vägen är lång och kartan borttappad sedan länge.

Slit ut den yngre generationen först, säger dom.
Ge dom ett svärd men skippa skölden.
Sista man som står kvar vinner.

Kasta mig bland vargarna, det är okej.
För när jag skriker på engelska , I'm the leader of the pack.
Så borde de dra svansen mellan bena o buga åt min makt.

HA! Jag är faktiskt inte såhär självsäker ,
Mitt självförtroende viker sig oftast bakom allt ylande
Och är först med att drar svansen mellan benen.
Men visst lät det bra?

Och visst handlar det egentligen bara om att man
aldrig får glömma bort att lyssna till sitt inre kompass.

( Låt den visa vägen ).