blåslagen inombords 
infärgad av tretornskänslor
kryper du ihop i din tambur
till en liten liten
dunboll svävandes över
dina molnfria himlar

med ditt krusflor som filt
så ber du mig tränga in i dig
bara för att  få känna
något...

om ens en uns
av närhet

men 

på det iskalla marmorgolvet
i din hall
fylls du
blott av tomma
drömmar

i svart