Elfriede Lohse-Wächtler: Självporträtt i fantastiskt sällskap (akvarell)
Orfeus på en av teaterns hedersplatser
En Hasselbuske tilldrog sig farsans intresse
under hans symboldramasession
han lämnade Boken
sin första passion
han lämnade det grovt muskulösa litterära
trädets elefanthudsliknande tunna bark
en fadersfallos dyrkad av morsan
verksam som medium
morsan var på Arkivet i lördags
hennes röst blev hes
ett osynligt väsen gav sig tillkänna
med en otåligt väntande suck
Hennes gudomliga mamma plockar nu upp alla myter
fimpade utanför porten
”bokens bark lämpar sig särskilt väl för kärleksbetygelser”
hör jag henne säga till farsan
”men sängliggande kan en döende bli aggressiv”
lägger hon till på tal om farfar
farfar den vackre gamlingen
som rakar sig med fjärrkontrollen
en vilt fantiserande ung musiker som jag själv
sticker iväg till mötet med E. nyduschad
den åtrådda ett exotiskt land
E. undrar får du upp den
hon vill se
sin älskade
hon vill känna
lyssna
slå den lätt i huvudet